Ibland blir man så.......

Du var den jag mest litade på
som visste allt om mig
som stötta mig
som alltid var där när jag behövde det
och jag fanns där lika mycket du va där för mig.
Men plötsligt vänder det och allt blir bara fel..
Du har ingen aning om hur dåligt jag mår lr har mått för du skiter i det! Du har inte trott på mig.. du tror att jag bara skiter i allt och att jag fuskar mig till mina betyg? vart kommer det ifrån liksom? just nu orkar jag inte bry mig om dig och vill inte ha dig i mitt liv om du ska hålla på såhär.. va ärlig för fan? att gå bakom ryggen är så jävla lågt och jag tänker inte stå ut med ditt jävla skitsnack..
Och kom inte och tro att allt kan bli bra av att du säger förlåt för jag ska ha en jävligt bra förklaring till de här!
Och nej jag har inte varit och tränat på helgerna och sen inte gått i skolan.. Det här va första gången på 2 månader jag har "tränat" och inte gått i skolan om man nu kan kalla det träna jag va uppe för att ta kort inför em och vm. och för att träffa mina systrar, göra ngt kul för en gångs skull! Hur kan du ens tro att jag har tränat när jag inte ens har kunnat gått?? Vad är ditt problem?