Hur kan man sakna ngt som egentligen aldrig fanns ?!
Visst det va väl ngt I guess men det va bara en dröm som man snabbt vakna upp från och insåg att allt va en lögn..
Vissa saker försöker man rymma ifrån, även om det kanske är hur underbart som helst.
Man vågar inte riktigt tro på de och genom att trycka bort allt känns det som man skyddar sig själv från ngt som kan ha sårat än.
Men i det stora hela har man missat ngt bra i livet.
Hur ska man kunna göra misstag om man aldrig vågar ge sig ut i det okända ?
Man lär sig utav sina misstag eller har jag fel (?)
Det värsta är när man väl gjort det och sen blivit besviken.
Men det vet man ju inte fören efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar