Det är tufft just nu..
Ljuset i tunneln blir bara svagare och svagare, precis så som jag känner mig nu, svag!
Önskar jag kunde vara starkare men just precis nu känns det hopplöst..
Frågan är väl hur länge man ska kämpa emot och hur länge man pallar innan det äntligen vänder mot det positiva igen!
Men som mamma sa " det kan bara bli bättre nu" and I really hope she's right!
Både mamma och pappa lämnar ön i morgon, mamma till läkaren och pappa till jobbet!
Så blir själv i några dagar tills jag själv ska åka upp, om jag nu orkar dvs.
Men det ska nog inte va några problem hoppas jag !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar