Direkt från hjärtat!

Jag tycker det är tråkigt att det finns vissa som inte vet hur det ska beté sig och bara vill en illa..
Speciellt dem som kommer med kommentarer på min blogg utan vetskap vad allt handlar om och endast vill vara elaka och trycka ner en!
Jag tänker inte ta det till mig för jag vet sanningen så det finns ingen anledning att fortsätta komma med era dumma kommentarer..
För er som läser min blogg och inte har den blekaste om någonting! Det här är till er:

 I slutet av januari 2009 vaknade jag av att mina fötter var svullna/blåröda, det blev bara värre och värre, det började göra ont i alla muskler i benen och visssa dagar kunde jag inte gå lr stå på benen!
Det här fortsatte och läkarna visste inte vad det var, alla va lika förvirrade utav situationen.
Det blev som sagt bara värre och det slutade med att allt låg i ryggen, som det gör nu.

Jag var väldigt nere under den perioden när jag fick beskedet att jag kanske aldrig skulle få dansa igen!
Dansen har alltid varit en del av mig och kommer alltid att vara..
Mitt liv bestod av dans och träning.. och inget av det fick jag längre göra!
Att få höra ett flertal ggr att ens "liv" var förstört och att jag kanske aldrig skulle bli bra igen drog ner mig ännu mer och jag kom in i en svacka där jag inte såg ngt positivt med mitt liv.
Var ofta på sjukhuset och under hösten 2009 till våren 2010 åt jag morfin för att lindra smärtan så mycket det gick.. när det inte tog bort all smärta tog vi alla ett beslut att jag skulle sluta med morfinet för mitt eget bästa, vilket var ett bra beslut!

Det var inte många som stöttade mig då under den värsta tiden, vilket gör mig lite besviken och ledsen men det jag gått igenom har gjort mig starkare och nu med massa rehab osv går det framåt och är bättre i ryggen men får bakslag ibland som nästan kan kännas jobbigare när man vill så mycket!

För att inte gå ner genom isen har jag skrivit av mig mina känslor på bloggen.
Det är mer för min skull inte för att jag vill att folk skulle tycka synd om mig för det vill jag inte!
Men däremot vill jag att ni ska acceptera och respektera läget och det jag skriver.. för det är sanningen och ingenting annat!
De finns dom som har det mycket jobbigare än mig det vet jag men om ni inte respekterar mig varför läser ni min blogg?? Jag förstår inte riktigt vad ni får ut på det(?)

Och allt om när jag låg på sjukhuset för magen var det mycket stress inblandat men även blindtarmen och njurarna som jag blev behandlad för..

Jag har nu varit skadad i 2 år nu och missat väldigt mycket, men jag är mycket gladare nu och försöker se allt från den ljusa sidan, jag är mycket starkare som person nu och låter ingen få chansen att trycka ner mig!
Så beter sig inte vänner och kloka människor!

Det var allt, hoppas ni förstår lite bättre nu!
// Therese